fel men ändå rätt

I min gamla blogg så har jag skrivit ett inlägg om ett nytt mobilbatteri och hur det skulle revolutionera mobiltelefonernas storlek och hur man kan seriekoppla dom för att använda i el-bilar. Företaget som producerade reklamen heter Exxon, och är ett av världens största petroleumproducenter. Det hade jag faktiskt inte kollat upp innan jag skrev mitt inlägg. Och jag har full förståelse att någon tvivlat på inlägget. Så även jag.

Eftersom jag inte hade en aning vilket företag det var som producerat den reklamfilm som jag hänvisade till, så tänkte jag kolla om det var möjligt att få tag på reklamfilmen. Jag sökter på YouTube, världens största film-källa, men där hittade jag alla andra Exxonproducerad reklamfilmer, men inte ”min” film. Gick då in på www.exxon.com och sökte och hittade till slut personen som medverkar i filmen. Dock inte ”min” reklamfilm. 

Är det möjligen så att filmen är borta eller är det helt enkelt så att jag drömt att jag sett den! Nja, det kan jag i och för sig ha gjort, men nej, det är inte troligt. Däremot är det troligen så att filmen ”tagits” bort och så hoppas man att alla som sett den, glömmer den. För vad skulle hända om folk inser att oljeindustrin har bestämt att vi SKA använda olja istället för alternativa, rena energikällor? Jo, antagligen skulle USA ramla ihop som ett korthus och helt plötsligt skulle folk få tillgång till billiga bilar som inte behöver servas, inga oljefilter etc. Och så skulle det bli gratis att köra bilarna. Gissa om det skulle bli kaos!

Det här kallar jag teknisk utveckling och äntligen skulle olje- och bilindustrin tvingats till att acceptera och inruta sig i en utveckling mot en renare och bättre miljö. Men så länge vi, vanliga människor, inte reagera så händer inget. Så slå näven i bordet och skicka ordet vidare.

/svannte

PS. Här är en av dom redigerade reklamfilmerna. Mer filmer hittar ni på www.exxon.com. DS

och vem kan man lita på

Det är på morgonen det gäller! Och oftast efter att man läst någon artikel eller insändare i morgontidning. Antagligen beror det på mitt ”anti-kaj-pollak-sur-på-morgonen”-humör som gör att jag blir lite mer mottaglig för smarta eller korkade inlägg i samhällsfrågor. Nu reagerar jag inte på alla artiklar eller insändare som publiceras, utan på dom saker som berör mig, som exempelvis miljö- och politikerfrågor. 

I dagens BLT finns en insändare, signerad Bernt Wadman, där han tycker att debatten kring klimatet måste nyanseras mer. Han ståndpunkt är tydlig och han tycker att sakkunniga och politiker, citat ”…tävlar i att komma med de mest förfärande framtidsutsikter om vi inte genast skärper oss”, slut citat. I avslutningen av sin insändare tycker han att vi (mänskligheten, antar jag) istället borde koncentrera oss mer på att få slut på krig och motsättningar i världen.

Jag ifrågasätter inte Bernt Wadmans person som åsiktstyckare eller om han har rätt eller fel. Det är helt möjligt att han har rätt att debatten är onyanserad. Men det skiter jag i! Det som gör mig förbannad är att det finns personer, som Bernt Wadman, som går omkring och tror att dom är några experter och säger saker i stil med, ”för 58 år sedan regnade det 1.5 meter på två timmar” eller ”på min tid gick vi 3.5 mil varje dag till skolan”. Den här typen av information är egentligen ganska ointressant eftersom det är idag vi lever. Eller så kan man säga så här; för 50 år sedan bodde det betydligt mindre antal människor på jorden och regnskogen var inte skövlad. Alltså, förutsättningarna var helt enkelt annorlunda. Ska man tycka och tänka om förr och nu, så måste man först och främst nyansera sina egna tankar och åsikter. Det går alltså inte att jämföra då och nu utifrån hur klimatet var för 50 år.

Det finns däremot vissa jämförelse som är helt relevanta. Även när det gäller miljöfrågor. För ca 40 år sedan inhandlade min föräldrar en sprillans ny Volvo Amazon. Bilen var vit med röd vinylklädsel och jag tror att motorn var en s.k. B-20. Vad den kostade har jag ingen aning om, men jag är säker på att det var extremt dyrt för mina föräldrar. Skit samma. Det som däremot är intressant, ur jämförelsesynpunkt, är att Amazonen, anno 1967 förbrukade 1 liter bensin per mil. Och jämför vi det med en bil idag så är förbrukningen ungefär detsamma. Och det är jävligt intressant! För hur kan det vara möjligt, med dagens teknik, att bilindustrin inte har kommit längre i utvecklingen? Fundera på det! Min åsikt är solklar, men den tänker jag inte dela med mig. Inte just nu, utan det kommer senare (eller så har jag redan skrivit om den). Tillbaka till till insändaren i BLT. 

När man läser den här typen av insändare så har jag en bestämd åsikt om vad det är för typ av människa som skrivit. Det handlar oftast om personer som inte hänger med i dagens utveckling eller tycker att det är helt ok att oljeindustrin ska styra en hel förbannad värld (nu blir jag riktigt jävla arg). Och nu sticker jag ut hakan; dessa personer är födda mellan 1940-1950. Och nej, jag har ingen aning om hur gammal Bernt Wadman är, men jag är helt säker på att han tillhör åldersgruppen jag nämnde.

Som grädde på moset så kommenteras/besvaras insändaren av BLT’s  Inga-Lena Fischer. Jag vet inte om BLT har någon s.k. miljö-journalist eller om det verkligen är så att I-L Fischer är BLT’s talesman i miljöfrågor. Däremot är jag helt övertygad om att hon, liksom Bernt Wadman, tillhör den s.k. ”1940/50-tals gruppen” som har förstått allt! Dom tar plats, dom syns och hörs och det finns dom som litar på dessa människor. Det är lite skrämmande, eller hur.

/svannte

jul-jäveln över

”Jul, jul, strålande jul, stress och ett litet helvete”. Nu är det över i år igen. Och som tidigare år så stressades det in i det sista. Det var knappt att jag hann med att få glöggen på bordet. Ja, ni vet glöggen som alltid ska drickas innan middagen.

Det är inte för än man tagit dom obligatoriska sillbitarna, äggen, potatisen och sillsalladen som man börja känna en form av lugn. Lugnet får hålla i sig fram tills julklappsutdelningen. För då är det dags för att hjälpa ”tomten”. Men i år hade vi gjort ett byte med en grannfamilj. Jag var tomte hos dom medans grannens man fick vara tomte hos oss. Det löste sig fint och var inte allt för stressande.

Egentligen var det väl först på juldagens morgon som man började känna ett lugn och att man var/är ledig. Och nu, dagen efter annandagen, känns det verkligen som man har kommit i andra andningen. Nu är det lite småplanering inför nyårskvällen. Men det är mer en angenäm planering jämfört med den som alltid är till julafton. Och det är rätt konstigt! För visst borde det vara samma förbannad stirr till nyår? 

Nu är i och för sig nyårsafton en kväll som jag, näst intill alltid, fira med familjen. Oftast utan några gäster. Det är Christl, Viktor och jag. Josefine, dottern, skulle nog inte vilja spendera kvällen med oss. Jo, möjligen någon timme men sen skulle hon antagligen hon få krupp. Men det kommer kanske ett tillfälle när hon vill det.

Sen är det höjdpunkte för kvällen: raketskjutning. Och JA, jag gillar verkligen det. Och efter raketerna är det åter LUGN igen. Så för mig är nyårsafton en behagligare kväll än julafton.

/svannte

en försmak till julafton

Möjligen var det någon som satt och lyssnade på Radio Blekinges s.k. uppesittar-program. Ja, ni vet den där typen av program som i princip alla radiostationer ha. Det innebär allt som oftast en rimstuga där folk ringer och maila in önskningar om rim till julklappar. Frågan är om det är någon som använder rimmen! 

Själv har jag vid något tillfälle ringt en ”rimstug” för att be om ett rim till en sadelmuff (tror det kallas så). Rimmet jag fick var kanon, så tydligen funkar det.

I går, dagen innan dopparedagen, så spelade jag med Boppin Steve på Radio Blekinges uppesittarkväll och jag måste medge att det var förbannat trevligt. Den riksbekante Thomas Deutgen var programledare och till hjälp hade en panel som bl.a. bestod av hans vapendragare Hans ”HP” Persson. Dessa två är ett unikum i svensk radio, och  borde få en livstidsanställning på radion! För att lyssna på hur bra det kan va, så rekomenderar jag att ni ”efterlyssna” på en del av programmet HÄR. Då får ni bl.a. höra på ljuvliga toner av Thomas Deutgen när han ger sig på att sjunga ”Ett litet rött paket”.

Jeppe, Mattias, Svannte och Boppin Steve. (bild från Radio Blekinge)

det är skillnad på äppel och päron

Jag läste i dagens BLT att Ronneby kommun kommer att höja dagisavgiften nästa år. R-by kommun har som alla andra kommuner drabbats hårt av den ekonomiska krisen och har bl.a. bestämt sig för en skattehöjning. Ja, och så höjning av dagistaxan. Enligt deras bitr. utbildningschef så har kommunens dagistavgifter varit ”generösa” och kommer efter höjningen vara på samma nivå som Karlskronas och Karlshamns taxor. 

Ursäkta, men varför skulle R-by kommun har samma avgifter som Karlskrona. Och om man ska jämföra kommuner med varandra borde man rimligtvis också jämföra inkomsterna för kommuninvånarna. För det är nämligen så att lönerna i Karlskrona är högre än i Ronneby. Och därför bör det också vara billigare i Ronneby.

Det är uppenbart att bitr. utbildningschef, Inger Hjort, inte kan skilja på äppel och päron.

jag fortsätter i samma anda

När man nu har hela huset fullt med Apple-produkter så måste jag visa en film om Apples produktutveckling. 

Håll till godo.

och så reklam

Peter Esse har lagt upp en ny screencast på www.mactv.se där han går igenom iLifeprogrammet iWeb. Kolla hur enkelt det kan vara att göra en websida.

MacTV HD #8 Gunderna och lite till i iWeb 08 from Mactv on Vimeo.

från enkel till pro

Det blev en MacBook Pro till slut! Ja, till slut gick det inte längre att vara utan en bärbar. Ok, nu kanske någon tycker att iMac är ”nästan” en bärbar. Och det är den nästan, men lite för otymplig att bära med sig. Så till slut blev det att inhandla en MacBook Pro av den s.k. ”gamla modellen”.

Någon kommer säkert att höja på ögonbrynen p.g.a. att jag inte har handlat den ”nya” varianten. Tyvärr tillhör jag den stora skaran som har sågat Apple och deras s.k. uppdatering av Pro-modellen. För det är definitivt ingen uppdatering, utan snarare en nedgradering. Färre kontakter, och alla sitter nu på vänster sida. Och det vet väl alla att de flesta människor i världen är HÖGERHÄNTA.

Inte nog med att Pro-modellen nedgraderades, utan storsäljaren MacBook följde med av bara farten. Nja, det kanske var att ta i för vissa saker uppdaterades när det gäller konsumentmodellen MacBook. 

Datorn fick ett separat grafikkort och man gick från plast till aluminium. Men istället bantade man bort firewire 400, vilket fick mig att gå i taket eftersom det numera är en form av standard när det gäller bättre ljudkort. Och så kräver nästan alla dv-kameror att man har firewire.

Så istället för en enklare MacBook blev nu en extremt fin Pro istället. Och jädra vad den är fin. Ja, jag vill t.o.m. gå så långt att jag säger att den är vacker! Eller vad tycker du?

/svannte

ibland måste man ge sig

I en allt för lång tid har "fallit ner" i det gamla. Det har inneburit att jag allt som oftast ödslat energi på sånt jag inte kan påverka. Ja, ni vet. Typ såna saker som innebär att andra måste andra sitt beteende. Och alla vet att man inte kan ändra på andra människor.
Det handlar inte om stora saker utan skitsaker som är fullständigt meningslöst att engagera sig i. Ett exempel är elever i som strunta att göra vad vi har kommit överens om, eller att dom istället skolkar.
Det är svårt att "låta bli" att bli irriterad, men jag har bestämt mig för att inte lägga allt för mycket tid på dom eleverna. Det är allt för lätt att lägga allt för mycket tid på dom som skolkar/skiter i skolan för att istället tänka på som vill göra något. Och någon gång måste man faktiskt låta eleverna ta eget ansvar och stå för sina handlingar.
Jag menar inte att man ska låta eleverna göra som dom vill eller att man ska släppa dom vind för våg, men ett sätt att fostra dom till medvetna samhällsmedborgare är bl.a. lära dom att ta ansvar. Och då kan man inte "rädda arslet" på dom hela tiden!

/svannte

inte alltid så bra med ny teknik

Tänk att en iPhone kan vara så kul! Den här bilden är tagen på Viktors 5-års dag när Jossan fick sitta med luren i några minuter. Och givetvis så blev lika impnerad som alla andra som testat den. Som ni ser är hon helt uppslukad av telefonen och man kanske borde fråga sig om det är så här folk blir när man införskaffa telefonen. Då kanske det är bäst att förbjuda den?

/svannte

ibland är det riktigt kul

I snart nio år har jag spelat med bluesbandet Per & The Ouagadougou Blues Quartet. Ja, jag vet att namnet måste vara ett av det märkligaste, men bandet är också ett av det märkligaste band jag spelat med.
I princip alla spelningar föregås av något som strular till det. Det kan vara allt från att ingen vet vad spelstället heter till att förstärkare glöms i replokalen. Jag ska ge ett exempel.
En av dom första spelningar jag gjorde med bandet på på Louise i Göteborg. Ouagadougou hade varit där något år tidigare och visste alltså vad det var för ställe vi skulle spela på. Nu visade det sig att inte någon i bandet hade en aning om vilken adress det var till Louise. Och inte nog med det. Mattias, basisten som bokat spelningen, hade inte en susning om hur mycket gaget var. Så när jag frågar vad det är för gage svarar han att det är samma som förra gången.
- Jaha, och hur mycket var det då, fråga jag.
- Det vet inte jag! Det får du fråga Per. Det var han som bokade den spelningen, svarar Mattias

Den här typen av händelser tillhör vardagen när man spelar i Ouagadougou. På gott och ont. Men hur det nu än är, så är det ett grymt roligt band att spela med. Och jag sticker ut hakan och påstå att bandet tillhör dom absolut bästa bluesbanden i Sverige.
För er som vill höra hur det låter rekomenderar jag att besöka www.myspace.com/bluesquartet eller att köpa cd'n Second Jive via iTunes.

/svannte

tack kevin!

Jag läste i dagens BLT att tv-programmet Idol är slut för säsongen. Ska villigt erkänna att jag inte sett ett enda avsnitt men har däremot bombaderats med artiklar och reportage i diverse medier. Men nu är det förhoppningsvis över med det också.
Tyvärr har TV4 lyckats med sin fördumnings-tv och har lyckats dupera en hel befolkning. Inte nog med det. TV4 såg till att anställa en en nolla vars enda uppgift var att häckla deltagarna. Så, tack Kevin för att säsongen äntligen fick ett slut och att vi slipper riks-puckot.

/svannte


Posted with LifeCast

tv-stjärna

Ibland kan man som förälder inte låta bli att vara så där töntigt stolt. Ja, ni vet om sonen/dottern gör mål i fotboll eller vad det nu är för sport. Man står vid sidan om och tittar runt på dom andra föräldrarna för att visa att ”det var mitt barn som gjorde det där målet”. Och det spelar ingen roll att dom ”råkade” stå där och fick bollen i nacken, för stolt är man ändå. Som igår!

Viktors dagis hade varit på Naturbruksgymnasiet i Bräkne Hoby och vårt eget ”Blekingenytt” hade gjort ett reportage om resan. Så 19.15 satt vi som klistrad framför dumburken och så några minuter in i programmet kom då ”målet”. Stolt som två tuppar sitter Christl och jag och säger ”Titta Viktor, där är du ju” och ”Oh, vad söt du är” osv. Precis som han inte kunde se själv!

Jag är helt övertygad om att han tyckte vi var fullständigt puckade, och själv tyckte han nog inte att det var något speciellt. Och jag tror inte att något av barnen brydde sig om vi, föräldrar, är stolta eller inte.

För att se filmen i mobilen kan du klicka här.

utan och med reklam

Så inhandlade man till slut en Premium-månad på Spotify. Detta eminenta lilla påfund som ett svenskt företag står bakom. Det är länge sedan som jag hittade ett program som jag är så glad för. Ja, Handbrake är i och för sig grymt bra och så är det gratis också. Men jag vete i fan om inte Spotify slår Handbrake på fingrarna. Nu är jag i alla fall ”ägare” till en månad med Spotify. Reklamfritt!

För dom som inte har kollat in Spotify, vilket jag rekomenderar alla IPRED-förespråkare att göra, så har Peter Esse gjort en liten film om programmet. Peter är mannen bakom tidningen iLove och podcasten Macradion. Tiden mellan dessa båda projekt ägnar han bl.a. åt att producera s.k. screencast som du hittar på Mactv.se. Och här nedan är hans screencast om Spotify.

MacTV #6 Spotify - laglig fildelning av musik from Mactv on Vimeo.

... och igen

Så blir det ytterligare ett inlägg angående IPRED-lagen och nerladdning.

Jag måste tydliggöra en sak: Jag är INTE för illegal spridning av upphovsrättskyddad material.
Självklart ska upphovsrättsmannen/kvinnan har rätt till ersättning! Det jag däremot tycker är helt sjukt, är den orimliga prissättningen av nerladdningsbar media. Och jag är helt övertygad om att musik/film-insdustrin måste ändra prissättningen. Först då kommer folk att börja köpa musik och film.

Jag diskuterade nerladdning med en klass och vi pratade bl.a. om prissättning. Alla var helt överens om att 99 kr för en nerladdad "skiva" är alldeles för dyrt. Och alla var överens om att upphovsmannen ska ha betalt! Eleverna tyckte istället att 25-40 kr var en rimlig summa för en skiva (nerladdad).

Skriv en kommentar och säg vad du tycker är rimligt att betala för en nerladdad skiva. Tipsa gärna att fler går in och skriver en kommentar.

/svannte

en liten kommentar

Kan inte låta bli att kommentera mitt senaste inlägg.

För några dagar sedan så kommenterade Reinfelt bilindustrins önskemål om att staten skulle bistå dom med hjälp av skattemedel. Enligt Reinfelt har bilindustrin sig själv och skylla eftersom man inte, citat, ”bygger dom bilar som marknaden efterfråga”.

Personligen tycker jag att uttalandet är jättebra, men kommer samtidigt att tänka på skiv- och filmindustrin. Borde han inte säga samma sak till dom. För orsaken till all olaglig nerladdning beror just på att industrin (ni märker att jag slutat använda mig av ”branschen”) inte har hängt med vad marknaden har efterfrågat. Och vi, marknaden, efterfråga lagliga metoder för nerladdning. Och marknade tänker inte betala orimliga 99 kronor för några ettor och nollor.

Så REINFELT, säg till skiv- och filmindrustrin att allt beror på dom!

/svannte

till skiv- och filmindustrin

Jag vet inte hur många det är som missat debatten om den s.k. Ipred-lagen. Kortfattat kan man säga att lagen ska ge enskilda aktörer rätten att begära ut IP-nummer för att sen kunna kräva ägaren av IP-numret på pengar.
I Danmark har lagen hunnit träda i kraft och där gick det så långt att en 16-åring krävdes på ett miljonbelopp i skadestånd. Det resulterade i att 16-åringen begick självmord. Givetvis är det ingen som hade trott att det skulle gå så långt och jag menar inte att lagen är orsaken till självmordet. Men jag tycker att själva brottet inte står i propotioner till vad Ipredlagen innebär.

I dagens morgontidning läser man om politiker som lägger ner skolor och där politiker hänvisar till ekonomiska problem som argument. Ingen av politikerna har överhuvudtaget inte pratat med någon av berörda elever. Hur står det i propotion till fildelning? Här pratar vi om flera hundra personer som drabbas och där hela deras tillvaro slås i spillror. Inte en jävla etta eller nolla så långt ögat kan se!
I samma morgontidning läser jag vidare om skrytbygget i Karlskrona där det visar sig att byggherren, Saltöhem, blåser staten på miljonbelopp när man betalar konsultarvode till ett företag. Konsulten i fråga tar inte ut en krona i lön eftersom han har kronofogden efter sig. Det komiska är dock att konsultens fru är ägare till konsultföretaget. Det är alltså uppenbart att konsulten och hans fru blåser staten på pengar. Och det allra jävligaste är att byggherren är väl medvetna om detta men blånekar till någon som helst vetskap. Fildelning är som en piss i nilen jämfört med detta.
Tredje exemplet är från TT där man berättar om journalisten på TV4 som begärde pengar av ett par, för att göra ett reportage om deras son. Enligt föräldrarna så är deras son oskyldig till ett brott. Skyldig eller inte är inte det intressanta utan det är att journalisten, bevisligen, tagit emot pengar. För detta döms han till villkorlig dom plus skadestånd. För journalisten är inte skadeståndet några problem eftersom han har gott om pengar. Åter igen så står inte domen i propotion till straffet man kan få för fildelning.
Vid fildelning finns det inget vinstintresse utan det handlar om helt andra saker. Själv tycker jag att all försäljning av nerladdningsbar media är tokdyrt. Är det verkligen rimligt att det ska kosta 99 kronor att köpa en fil. Inget omslag och jag gör i princip allt arbete själv. Det är faktiskt detta det handlar om, att industrin vill tjäna så mycket pengar det bara går. Inte rimlig ersättning, utan så dyrt som möjligt. Att man då tror att folk ska acceptera det är så oerhört korkat. Nej, ansvaret till varför vi har olaglig nerladdning beror helt enkelt på skiv- och filmindustrins girighet. Så ta ansvaret och rätta till felet och låt inte oss användare stå med hundhuvudet för ett fel som ni begått.

/svannte

Posted with LifeCast

att inte ge upp

Jaha. Då är man tillbaka i skola och jag ska villigt erkänna att jag har haft vissa förutfattade meningar. Nej, inte om hur dåligt, bra eller något i den stilen. Nej, jag pratar om förutfattande meningar om vad som hänt under tiden jag varit borta. För på något sätt har jag trott att, under tiden jag varit tjänstledig, har det skett en förändring på skolan. Jo, på fullt allvar har jag trott att saker och ting som inte hade skett när jag var här, helt plötsligt har ändrat. Men självklart är det inte så.
Det är fortfarande samma frågor som diskuteras och åsikterna är i princip detsamma. Tyvärr är detta en baksida av den demokratiska process som finns inom större organisationer. Personligen skulle jag vilja stycka av och göra om organisationen till mindre enheter där man på något sätt har en form av självstyre. Om det är möjligt vet jag inte, men jag tycker tanken är god.
Givetvis finns det både fördelar och nackdelar med en uppstyckning. Men själv tycker jag att fördelarna överväger nackdelarna. Ett exempel är att "ta ett beslut" och att "genomföra beslutet". För det finns väl ingen som säger emot när jag påstår att detta är betydligt lättare i en mindre organisation.
Om besluten skulle vara felaktiga har den mindre organisationen större möjligheter att ändra på det. Utöver detta så skulle den "lilla" spara massor med tid. Jag kan ge fler exempel men låter bli. Jag överlåter det istället till den nya podcasten som en kollega och jag ska börja med.
Och, jag ger inte upp.

/svannte

rubbar cirklar

Ja! Då har man bytt tillbaka. Åter igen i skolans värld.

Ska villigt erkänna att det inte kändes superhundra första dagen. Det var faktiskt lite nervöst att börja igen. För vad skulle eleverna och mina gamla kollegor tycka? Ja, det var ett gäng med frågor som gick igenom huvudet på kvällen/natten innan. Så det blev inte allt för många timmar natten mellan söndag och måndag.

Så när man gick igenom dörrarna så kändes det lite som om man var en främling som kom in i någon annans hus. Och det kändes lite konstigt. Men så möter man då sina gamla elever som genast kastar ut sig någon retfull kommentar och det tar inte många minuter förrän man är tillbaka i sitt gamla jag. Men det känns allt lite konstigt. För det var inte riktigt så här jag hade tänkt att det skulle bli. Nej, jag skulle ju sluta och börja på en ny bana, som det så vacker heter. Nu blir det inte alltid så som man vill, och jag ska villigt erkänna att det nya jobbet inte var vad jag hoppats på. Men man måste pröva för att få veta. Eller hur?

Nu har andra dagen gått och jag har hunnit reflektera lite över hur saker och ting fungerar. Nej, jag har inte fortsatt i det tempo som jag höll förra läsåret. Då skulle jag dö innan jul! Nej, nu tar jag det lite lugnare och har väl insett att jag måste säga NEJ till saker och ting som jag inte hinner med. Men det är inte alltid så lätt när man tycker något är kul. Och det är kul att undervisa och se att det händer något i ögonen på folk som lär sig något nytt. Och extra kul är det när man märker att dom/någon lär sig något nytt om sig själv. Och det är därför man vill tillbaka till skalan. Då tänker jag på det som Karin, min handledare på lärarhögskolan sa:

Ja, Svannte. Vi i fast i lärarträsket!

Ja, kom inte här och tro att man kan rubba några cirklar!

/svannte

lite nostalgi

Till helgen kommer den s.k. grabbträffen gå av stapeln. Ja, vi kalla den fortfarande för ”grabbträffen” även om vi nu inte är så mycket grabbar utan snarare ”snart medelålders män”. I alla fall så träffas vi en gång om året och gör i princip alltid samma sak: badhuset, mat och diabilder.

Det låter kanske lite märkligt att vi gör samma sak, men det är antagligen av samma anledning som vi kallar detta för grabbträff, nostalgi. Eller kanske det är av rädsla för att erkänna att vi börja bli gamla. Men skit samma, vi försöker i alla fall hålla oss så unga det går.

Några av grabbarna spelade ihop i det eminenta pop/rock-bandet, Nam Nam. Och här är ett klipp från konserten 2007 på Sailet. Och erkänn att vi ser unga ut!