hur man sätter gränser

Som lärare får man ofta höra att skolan är för slappt, att vi inte sätter gränser, att vi curlar, att vi inte lär eleverna att ta ansvar osv. osv. Tyvärr händer det att föräldrar inte har förståelse för att mycket av elevernas beteende är hämtade från hemmet. Och man blir ganska förvånad över hur oförstående en del föräldrar är när man påpekar att vi, i skolan, måste få hjälp med vissa saker av dom. ”Ja, men det får ni väl för fan göra i skolan” är ett svar som jag fått. Därför blir jag inte så överaskad över en insändare i dagens BLT.
Tydligen är det så att vissa föräldrar, på Kestorpsvägen i Rödeby, bestämt sig för att göra sin gata till en lekplats för sina barn. När dom ”bilburna” grannarna försökt köra på gatan så har det tydligen varit vissa problem för barnen att flytta på sig. Dom bilburna har påpekat detta för föräldrarna som i sin tur tyckt att bilisterna kan köra en omväg. Nu har ”affären” blivit så infekterad vilket resulterat att vissa föräldrar har ställt sig mitt i vägen eller suttit på en stol för att tydligt markera att ”ingen jävel kör på vår väg”.
Jag är helt övertygad om att föräldrarna tror att dom handlar rätt och att dom gör sina barn en stor tjänst. Tyvärr är det tvärtom, för förädrarnas beteende följer med barnen upp i åldrarna och därefter blir det resten av samhället som ska se till att rätta till dom fel som föräldrarna gjort. Och så är ekorrehjulet igång! Och som grädde på moset så kastar föräldrarna skit på resten av samhället som inte ta sitt ansvar och hjälper dessa stackare som ”inte gjort några större fel i sin uppfostran”.

Jag säger som man gör i Torsås: tja pa da dumjävel.

/svannte