Det är inte för än man tagit dom obligatoriska sillbitarna, äggen, potatisen och sillsalladen som man börja känna en form av lugn. Lugnet får hålla i sig fram tills julklappsutdelningen. För då är det dags för att hjälpa ”tomten”. Men i år hade vi gjort ett byte med en grannfamilj. Jag var tomte hos dom medans grannens man fick vara tomte hos oss. Det löste sig fint och var inte allt för stressande.
Egentligen var det väl först på juldagens morgon som man började känna ett lugn och att man var/är ledig. Och nu, dagen efter annandagen, känns det verkligen som man har kommit i andra andningen. Nu är det lite småplanering inför nyårskvällen. Men det är mer en angenäm planering jämfört med den som alltid är till julafton. Och det är rätt konstigt! För visst borde det vara samma förbannad stirr till nyår?
Nu är i och för sig nyårsafton en kväll som jag, näst intill alltid, fira med familjen. Oftast utan några gäster. Det är Christl, Viktor och jag. Josefine, dottern, skulle nog inte vilja spendera kvällen med oss. Jo, möjligen någon timme men sen skulle hon antagligen hon få krupp. Men det kommer kanske ett tillfälle när hon vill det.
Sen är det höjdpunkte för kvällen: raketskjutning. Och JA, jag gillar verkligen det. Och efter raketerna är det åter LUGN igen. Så för mig är nyårsafton en behagligare kväll än julafton.
/svannte
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar