Ska villigt erkänna att det inte kändes superhundra första dagen. Det var faktiskt lite nervöst att börja igen. För vad skulle eleverna och mina gamla kollegor tycka? Ja, det var ett gäng med frågor som gick igenom huvudet på kvällen/natten innan. Så det blev inte allt för många timmar natten mellan söndag och måndag.
Så när man gick igenom dörrarna så kändes det lite som om man var en främling som kom in i någon annans hus. Och det kändes lite konstigt. Men så möter man då sina gamla elever som genast kastar ut sig någon retfull kommentar och det tar inte många minuter förrän man är tillbaka i sitt gamla jag. Men det känns allt lite konstigt. För det var inte riktigt så här jag hade tänkt att det skulle bli. Nej, jag skulle ju sluta och börja på en ny bana, som det så vacker heter. Nu blir det inte alltid så som man vill, och jag ska villigt erkänna att det nya jobbet inte var vad jag hoppats på. Men man måste pröva för att få veta. Eller hur?
Nu har andra dagen gått och jag har hunnit reflektera lite över hur saker och ting fungerar. Nej, jag har inte fortsatt i det tempo som jag höll förra läsåret. Då skulle jag dö innan jul! Nej, nu tar jag det lite lugnare och har väl insett att jag måste säga NEJ till saker och ting som jag inte hinner med. Men det är inte alltid så lätt när man tycker något är kul. Och det är kul att undervisa och se att det händer något i ögonen på folk som lär sig något nytt. Och extra kul är det när man märker att dom/någon lär sig något nytt om sig själv. Och det är därför man vill tillbaka till skalan. Då tänker jag på det som Karin, min handledare på lärarhögskolan sa:
Ja, Svannte. Vi i fast i lärarträsket!
Ja, kom inte här och tro att man kan rubba några cirklar!
/svannte
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar